Sania

Igår spelade jag och Ebba på Onsdagscafé med Christoffer Thelin på gitarr. Tidningen skrev om hur vi golvade publiken med vårt jazziga neosouliga sound. Härligt! Vi framförde sex låtar som jag skrivit och vi fick 4/5 i betyg av Sundsvalls tidning. Självklart ska ni få ta del av vår musik - hoppas det smakar! 
http://st.nu/noje/konsertrecension/1.4692066-golvad-av-ebba-sanias-jazziga-och-neosouliga-sound
 
Fyra videoklipp till finns på tuben - bara att se efter! Annars lär de komma upp här framöver.

Idag träffade jag David, och när man träffar David pratar man alltid psykologi och ställer frågor som man själv inte kan svara på. Varför gör man som man gör? Vem är man? Solbrillor! Vi skulle köpa solbrillor. "Är det här solbrillor för män?" säger jag och slänger på mig ett par schyssta glajor, "Spelar det någon roll?". David kastar fram teorin om att det är viktigare att köpa någonting som säger något om ens identitet än att köpa någonting man faktiskt vill ha. "Jag vill inte ge intryck av att vara någon som köper killkläder för att köpa killkläder men jag vill inte vara en sån som låter bli att köpa killkläder för att jag inte vill bli sedd som någon som köper killkläder för att köpa killkläder" säger jag och inser själv hur dumt det låter. Varför ens bry sig?

Ett par nyköpta killbrillor senare sitter vi på Wayne's Coffee där nya frågor kommer upp. Mönster. Varför är det så svårt att ändras? Jag ser mig själv som en väldigt medveten människa men jag har stora problem med att ändra mig. Mestadels agerar jag efter vana och förväntning - vilket känns förfärligt när man tänker på det. Är jag någon jävla robot nu också? INTE FAN VILL JAG VARA EN ROBOT FÖR FAN! Och den Sania jag känner behöver varken svära fem gånger i varje mening eller hävda sig. Och inte behöver hon ha BH för att man ska. Eller sminka sig varje dag. Eller äta kakor. Eller ta på sig alla saker för att folk ber snällt. Eller tänka mer på vad andra tycker om henne än vad hon tycker om andra.

Nu säger jag ifrån! Från och med nu betyder nej ABSOLUT INTE och eventuella tjatmostrar åker på stryk.

- David är galen. Han äter kött och grönsaker och cyklar tills han spyr. Jag vill också vara så, bortsett från spyandet -

Förlåt för ett konstigt inlägg - jag är förvirrad.

Ta't lögnt. Hä årnar sä.

Min borttappade kamera är funnen. Och som vanligt körde jag på "Det blir inte bättre av att man får hjärtattack över saker" och tog det lugnt. En facebookstatus fixade allt. Imorgon hämtar jag den, och då kan mitt liv fortsätta. Man är allt lite patetisk ändå :c

Idag repade jag med Ebba och Christoffer. Vi satte nästan två låtar. Det känns som att vi kommer att behöva stressa ihjäl oss inför spelningen på onsdag :c Även att Ebba har spelning på både måndag och tisdag också! Stackars brud. Och jag som tycker att jag har det illa.

Kreativ på bussen - tjock på stan - glömsk på skolan - men det gick inte så illa - men gnäll!

And though I move against the stream
She's right there by my side
And when I'm low and out of reach
She causes my tide

And though we move against the stream
In waters unknown
We fight our battles every day
But we're never alone

Det blev en hatt igår. Inte en svart hatt som jag tänkt mig, utan en vit hatt med en rosett. Kvällen började med brudarna hos Ljungbergs. Vi dansade och tog roliga bilder. Senare på kvällen drog jag till Piratpicknicken. Jag hade roligt under kvällen men min kamera försvann. Det känns lite surt. Jag är rädd för att någon tog den ur min väskamen hoppas att den trillade ur och att någon tagit hand om den.

Idag råkade jag bli orange - med flit. Resultatet blev precis som jag hoppats! Intensiv men ändå naturlig orange i grunden och mörkare toppar.

Jag har fått hattmani. Ni kommer i fortsättningen att se diverse huvudbonader här!

"You are the fugitive but you don't know what you're running away from"

Mina många inspirationskällor låter sällan som resultatet av min egen musik. Det är färgen på musiken som jag vill komma åt. Känslan. Arctic monkeys har många nyanser jag älskar.

"Maybe I have said something that was wrong?"

Många går runt med uppfattningen att om inte alla tycker om en så har man gjort något fel eller sagt något fel. Att vrida och vända sig efter folks förhoppningar och förväntningar verkar vara den enda lösningen, men då är det också fel. När jag var yngre kunde jag ibland vara så inriktad på att få någon att gilla mig att jag inte förstod att jag själv inte gillade denna någon. Hur kan man gå runt och vara så obotligt korkad? Om jag säger det jag har att säga, ser till att jag inte säger saker som sårar och är helt orespektlösa, håller mig till min sanning och kan stå för att det är min sanning och inte den allmänna sanningen, veta att allt jag vet är subjektivt och mest i mitt huvud och förstå att andra människor har andra sidor och andra uppfattningar, kan jag inte få alla att gilla mig. Men jag tror att dom som kommer att gilla mig är dom jag har socialt utbyte av och dom kommer troligen att ha socialt utbyte av mig. Sen kan vi kalla det kemi för att det låter finare.

När ni frågar er varför alla inte gillar er och undrar vad ni gjort blir jag galen!
Vad är det för fel med er? Er självbild.

- En vacker dag grundar jag en religion. En logisk livsåskådning för dem som inte längre vill sjunka i skit.